Ess?n mellan autonomi och engagemang: Sven Lindqvist v?ljer framtr?delseform

Abstract

Sven Lindqvist ?r k?nd f?r sitt starka engagemang i samh?llsfr?gor, och de flesta k?nner honom som en f?rfattare av fackb?cker och politisk litteratur. Bilden ?r riktig, men lika riktigt ?r att han inledde sitt f?rfattarskap som en t?mligen renodlat "sk?nlitter?r" f?rfattare, fast f?rankrad i det litter?ra f?ltet. F?rst efter en v?ldsam kamp med f?rfattarrollen - p?b?rjad redan f?re debuten 1955 och intensifierad under det politiska 60-talet - r?rde han sig bort d?rifr?n. Ingenstans i Lindqvists f?rfattarskap ?r denna r?relse fr?n konsten ut i v?rlden, eller in i konsten och ut p? andra sidan, s? tydligt gestaltad som i Myten om Wu Tao-tzu 1967, d?r f?rfattaren st?ller dr?mmen om ett liv i konstens tecken mot det mardr?mslika tillst?ndet i v?rlden (?verbefolkning, sv?lt, naturkatastrofer). Om man p? allvar vill f?rst? uppg?relsen med en sk?nandlig h?llning i Myten ..., b?r man dock s?ka sig l?ngre tillbaka i Lindqvists f?rfattarskap. Veckan f?re sin debut, i april 1955, publicerade Lindqvist en debattartikel i DN med rubriken "Varf?r litteratur?". D?r undrar Lindqvist ?ver litteraturens v?rde: "Hur verkar litteraturen som kulturfaktor? [...] Kan man ge n?gra sk?l f?r att en annan m?nniska b?r l?gga sig till med vanan att l?sa b?cker, kan man f?rsvara att man sj?lv ?gnar sitt liv ?t att g?ra det?" Lindqvists tvivel beh?ver s?ttas i ett st?rre sammanhang. Fr?gan r?r litteraturens roll i samh?llet: ?r konstens viktigaste uppgift att endast vara konst, och d?rigenom ett f?rsvar f?r den autonomi som garanterar konstn?rlig frihet; eller b?r konstn?rerna att bryta den isolering fr?n samh?llet som m?h?nda ?r den negativa sidan av konstens autonomi? Om samh?llet undanber sig konstens inblandning och d?rf?r mer ?n g?rna l?ter den h?lla sig p? sin kant - varf?r ska d? konsten offra krut p? att f?rsvara sitt oberoende? Lindqvists f?rfattarroll formas i detta kraftf?lt mellan tv? v?rldar: det litter?ra f?ltet och den v?rld f?ltet avgr?nsar sig mot. I sitt tidiga f?rfattarskap s?ker Lindqvist desperat efter svar p? hur han ska finna ett tilltal som f?renar de krav som kommer fr?n dessa tv? v?rldar: Hur ska han, utan att g?ra avkall p? det litter?ra f?ltets sv?rk?pta segrar och utan att isolera sig fr?n m?jliga l?sare utanf?r litteraturens autonoma v?rld, lyckas skapa en angel?gen litteratur? Han pr?var och f?rkastar olika h?llningar. En sak h?ller han fast vid: id?n om ett nytt slags ess?form.