Essän mellan autonomi och engagemang: Sven Lindqvist väljer framträdelseform

Ragnar Haake

Abstract


Sven Lindqvist är känd för sitt starka engagemang i samhällsfrågor, och de flesta känner honom som en författare av fackböcker och politisk litteratur. Bilden är riktig, men lika riktigt är att han inledde sitt författarskap som en tämligen renodlat "skönlitterär" författare, fast förankrad i det litterära fältet. Först efter en våldsam kamp med författarrollen - påbörjad redan före debuten 1955 och intensifierad under det politiska 60-talet - rörde han sig bort därifrån. Ingenstans i Lindqvists författarskap är denna rörelse från konsten ut i världen, eller in i konsten och ut på andra sidan, så tydligt gestaltad som i Myten om Wu Tao-tzu 1967, där författaren ställer drömmen om ett liv i konstens tecken mot det mardrömslika tillståndet i världen (överbefolkning, svält, naturkatastrofer). Om man på allvar vill förstå uppgörelsen med en skönandlig hållning i Myten ..., bör man dock söka sig längre tillbaka i Lindqvists författarskap. Veckan före sin debut, i april 1955, publicerade Lindqvist en debattartikel i DN med rubriken "Varför litteratur?". Där undrar Lindqvist över litteraturens värde: "Hur verkar litteraturen som kulturfaktor? [...] Kan man ge några skäl för att en annan människa bör lägga sig till med vanan att läsa böcker, kan man försvara att man själv ägnar sitt liv åt att göra det?" Lindqvists tvivel behöver sättas i ett större sammanhang. Frågan rör litteraturens roll i samhället: Är konstens viktigaste uppgift att endast vara konst, och därigenom ett försvar för den autonomi som garanterar konstnärlig frihet; eller bör konstnärerna att bryta den isolering från samhället som måhända är den negativa sidan av konstens autonomi? Om samhället undanber sig konstens inblandning och därför mer än gärna låter den hålla sig på sin kant - varför ska då konsten offra krut på att försvara sitt oberoende? Lindqvists författarroll formas i detta kraftfält mellan två världar: det litterära fältet och den värld fältet avgränsar sig mot. I sitt tidiga författarskap söker Lindqvist desperat efter svar på hur han ska finna ett tilltal som förenar de krav som kommer från dessa två världar: Hur ska han, utan att göra avkall på det litterära fältets svårköpta segrar och utan att isolera sig från möjliga läsare utanför litteraturens autonoma värld, lyckas skapa en angelägen litteratur? Han prövar och förkastar olika hållningar. En sak håller han fast vid: idén om ett nytt slags essäform.

Full Text:

PDF

Refbacks

  • There are currently no refbacks.