Dödens närvaro. Antropologi och eskatologi i Hélène Cixous politiskt-poetiska filosofi

Maria Essunger

Abstract


Hélène Cixous (f 1937), fransk filosof känd för såväl (mer) teoretiska som för (mer) konstnärliga uttryck, utmanar med sina genreöverskridande och politiskt drivande texter traditionella teologiska och filosofiska föreställningar om existentiella dilemman som rör människosyn, födelse, död och, i någon mening, pånyttfödelse. I Cixous diskussioner av frågor som relaterar till kropp och kön, språk och text, skapande och sex finns möjligheter till konstruktiva kritiska utbyten med teologiska och/eller filosofiska tolkningar av vad mänskligt liv är, kan och bör vara. I sina texter går Cixous till attack mot språk som får oss att hålla oss till konventionella begrepp och motsatser. Ett ”kvinnligt” skrivsätt (”l’écriture feminine”), enligt henne själv - i mina ögon bättre beskrivet som ett poetiskt eller kroppsligt skrivsätt - kan få kroppen att röra sig in i språket och möjliggöra för den författande personen att bruka sina undermedvetna tillgångar i ett pågående utbyte mellan det medvetna och omedvetna. Det är både möjligt och passande för såväl kvinnor som män att ta ett kliv bort från det som är bekant och sant till det skrämmande okända. För Cixous är förlossning en central metafor för skrivande, och därmed skriver hon fram en bild av författaren som mor till skillnad från den gängse västerländske bilden av författaren som man, för Cixous är döden ständigt (positivt) närvarande i livet, och därmed problematiserar hon föreställningar om döden som det onda, mörka och vad som väntar efter döden, för Cixous är det egna skrivandet ett tydligt tecken på människoblivande, som den människa man vill och kan vara, och därmed ifrågasätter hon normer för vad kvinnor och män är, för Cixous är förnuftets språk ett språk som har glömt att använda språkets symboliska drag, och därmed problematiserar hon det rationella språkets giltighet. Cixous kreativa filosofi och politiska poesi har mycket att bidra med i diskussioner om antropologi, eskatologi och feministisk teori. Inte bara vad gäller innehåll utan också, kanske i synnerhet, vad gäller form. Hur vi presenterar våra tankegångar är betydelsefullt inte bara för det sätt på vilket de mottas, utan också för tankegångarnas faktiska innehåll. Vissa fenomen eller uppgifter kräver ett kreativt framställningssätt, som exempelvis vår eviga möda med att beskriva och förstå oss själva som levande dödliga varelser.

Full Text:

PDF

Refbacks

  • There are currently no refbacks.