"År 1976: Att göra upp…"

Jan Dlask

Abstract


År 1975 skriver den finlandssvenske författaren Henrik Tikkanen (1924 – 1984), i Sverige då känd först och främst som tecknare för Dagens Nyheter, den första delen (Brändövägen 8 Brändö. Tel. 35) i sin självbiografiska s k adresserie. I Brändövägen 8, som idag brukar betecknas som en av hans bästa böcker, beskriver Tikkanen sin barndom och ungdom i en finlandssvensk „kulturfamilj“ med kontakter i det högsta etablishemanget, som på det glada 1920-talet ägnar sig framför allt åt att festa; intima detaljer ur berättar-jagets föräldrars liv saknas inte. När 20-talet går över till 30-talet och vinterkriget nalkas blir atmosfären „militärt infekterad“ och familjemedlemmarna är mönsternationalister. Den sexton-årige berättaren går senare frivilligt till fortsättningskrigets front och får traumatiska erfarenheter för resten av sitt liv. I motsats till författarens tidigare verk gavs ut Brändövägen 8 i delupplaga i Sverige i början av 1976. Redan i de två första recensionerna i Svenska Dagbladet (G. Schildt) och Dagens Nyheter (B. Holmqvist) blir boken mycket välvilligt bemött. Den recenseras i fortsättningen under den första hälften av året i 41 (!) rikssvenska tidningar och de positiva stämningarna upphör inte. Man både i vänster- och högertidningar applåderar högt till författarens uppgörelse med den finlandssvenska överklassen, Tikkanen blir även jämförd med Strindberg och betecknas som tidens bästa prosaförfattare på svenska. Litteraturforskningen har fram till nu sett orsaken till bokens positiva rikssvenska mottagande i recensenternas skadeglädje i att se den finlandssvenska högborgerligheten degenererad. Min tes här är att orsakerna till självbiografins positiva riksssvenska reception måste sökas på väsentligt flera nivåer och inte bara kan förklaras grovt tematiskt. De två viktigaste utgångspunkter för min vidare argumentering är att 1) mitten på 1970-talet presenteras i litteraturhistoriorna som ett brytningsskede när en period går över till en annan; två förväntningshorisont möter varandra. Den som ha få framgång måste tillfredsställa både. 2) Samtidigt är 1970-talet i Sverige ett skede som är fattigt på „debuterande pura sjuttiotalister“ och det är något som recensenterna inte är nöjda med. Mitt bidrag vill ge svar på hur Tikkanens Brändövägen 8 förhåller sig till detta.

Full Text:

PDF

Refbacks

  • There are currently no refbacks.